Brunettemmi

Emelie är en tjej på 29 år och även ensamstående mamma till en liten son. Hon har mycket attityd och humor. Älskar att stå i centrum och som har allt med shopping att göra, nästan lite för mycket. Hennes vänner betyder allt för henne och hennes son Emilio. Just nu är hon mammaledig och älskar livet som mamma. Han är den finaste i världen.

Slinga i håret.

Permalink1
God kväll.

Mathilda har precis varit här, blev en kvällsfika i soffan. Med kaffe och knäckebröd, ätit för mycket sött nu. Bakade en chokladkaka igår. Tröttnat på den nu, förätit mig redan på den. Inte bra att ha sånt hemma. Man går bara och äter. Är ju sämst att äta sånt på kvällen! Men blev en trevlig fika iaf.
 
Varit ledig idag, så har varit hos min frisör Lisa. Satte om löshåret och la i brun toning i håret, blev en rosa slinga. Kände jag behövde piffa upp mig lite. Man ser så tråkig ut efter denna vintern, behövde lite färg. Så skönt att nu kan man börja använda sina vårjackor lite smått. Men jag kunde knappt knäppa min, känner mig som en uppstoppad korv. Men jag tänkte att jag ska ha den! Så då får den sitta lite tajt över magen.
Är ledig i morgon också, eftersom jag jobbar helgen. Ska ev gå på stan med Mathilda i morgon, hon skulle titta på nån dopp present. Ska även ut och övningköra med syster i morgon på morgonen, så det blir ingen sovmorgon. Har ju Atrejo också, så får gå upp tidigt för att gå ut med han. Tar ju minst 30 min, eftersom han stannar och lyfter på benet vid va ända hörn.

Va inte så intressant inlägg idag, men hade inget annat intressant att skriva om.
Hoppas ni har haft en bra dag!
 
 
 
 
 
 

En söndag.

Permalink0
God kväll.

Har haft min vän Sandra & hennes söta hund Trazzel på kaffe, länge sen vi träffades nu. 4 mån sen, ändå om vi snackar varje dag eller ses. Så känns det som vanligt när vi ses, finns alltid nått att prata om. Men det kanske beror på att vi har känt varandra sen vi gick i 7an och det är ju ett bra tag sen. 
Vi va oroliga att min Atrejo och hennes Trazzel inte skulle gå ihop. Men det gick bra, Atrejo släppte in henne. Men låg på varsin sida i köket. Gick inte nära varandra, men huvudsaken är att dom inte bråkade med varanadra. Då hade det ju inte gått. Atrejo kan vara lite lurig, verkar ta det bra och sen smäller det. Men nu va han ganska snäll, så jag slapp skämmas för han. Som man brukar få göra rätt ofta haha. Men sådan hund, sådan matte.
 
Igår kväll åkte jag en sväng till Cecon och Teo. Blev goda baguetter med fyllning och heta disskutioner i soffan som det brukar bli när vi ses, så klart en del skratt också. Men är så roligt, vi kan prata om allt och på gränsen till att bli osams för vi tänker så olika i vissa saker och ingen ger sig. Men efter en stund så skrattar vi åt och allt är som vanligt. Ett bevis på att vi har också känt varandra så länge. Vad skulle man göra utan sina vänner? Så glad att dom finns!

Klickade även hem ett par sneakers igår, kunde inte motstå.
 Bra när man är ute och går, jag går ju mycket eftersom jag inte körtkort än. Men snart! Men måste fortfarande ha en bil för att kunna köra. Men det löser sig, bara jag får min körkort först.
 
Lilla Trazzel.
 
Känner mig lite mer trött en innan, när jag städat eller ansträngt mig. Men läste att just denna veckan och framåt så är man lite tröttare, då är det bra om man kan gå och lägga sig en stund och vila.
 
Hoppas ni har haft en bra helg!
 
 
 

Droger som förstör.

Permalink0
God förmiddag.

Kollade på reprisen av nybyggarna nu på kanal5. Den mannen som kom dit i detta avsnittet va på många sätt lik min pappa. Fick mig att tänka extra mycket på honom, sen tänker man lite mer på sin egen pappa nu när man ska ha barn själv. Innan tänkte jag inte så mycket, det är som det är liksom. Men han hade också en familj. Mig, mamma och mina två syskon. Vi bodde i ett hus och levde som en familj ska göra. Hade 3 st hundar, tuppar, katter och påfåglar på gården som fick gå fritt. Vem hade inte velat ha en sån uppväxt? När min mor och han träffades så va han drogfri, hade varit på ett hem. Men hade varit fri i ett antal år. Men av nån konstig anledning så började han ta tabletter och började dricka igen. Han va jätte duktig på bilar, så han hade målat och hållt på med en bil jätte länge. Men det va bara det att han kunde ligga och hålla på med bilen hela natten sen gå till jobbet på morgonen. Inte sova alls, då är det ju nått som inte stämmer. Min mor stod ut med väldigt mycket och mina syskon. En gång hade han varit borta i flera dagar, så kom en bil på uppfarten till huset. Kommer ihåg att mamma sa tysta och släck hela huset. Hon visste att han va påtänd, så vi kröp runt på golvet för att han inte skulle märka att vi va hemma. Men han stod ju och bankade, skrek. Detta kommer jag ihåg och jag va inte alls gammal. Vi flyttade i från huset, efter ett tag så försökte min mamma & pappa igen, men hon hittade tabletter i jackan och lite överallt. Så hon fick nog av det! Han skulle ha mig varannan helg, men när hon skulle komma och lämna mig så stod han och dansade på gården. Så det va bara att ta med mig och åka hem igen. Alla dessa minnen ligger rotad i mitt huvud. Finns mer saker som jag har förträngt, vill inte påminnas av dom. När han va påtänd och hade druckit va han inte speciellt snäll, han gjorde aldrig mig nått! Men min mamma & mina syskon. När jag tänker på det så ryser jag bara. Nu idag så håller han ju fortafarande på med tabletter tror jag! Eftersom han är så konstig och säger konstiga saker. Men min kära farmor tror ju inte det, hon tror att han tar sin ADHD medicin för mycket. Men det kan inte bara vara det. Det är så himla sorgligt när man tänker på det, han hade kunnat ha ett bra liv med oss och jag hade vuxit upp med en fader figur. Det kan jag se av val jag gör med killar, pojkvänner som jag har haft. Valt såna som försöker bestämma över mig eller säga till mig vad jag ska göra osv. På nått konstigt sätt har jag känt mig trygg med det för jag har aldrig haft en pappa som varit där och gjort så. En ond cirkel har det blivit, det är nu idag som jag ändå fattat att jag är faktiskt värd så mycket mer! Ingen kan bestämma över ens liv. Men jag har fortfarande svårt att släppa det som varit, ältar massor med saker och har mycket ilska. Skyller inte allt på att inte haft nån närvarande pappa, men till en viss del.
 
Jag är så glad för att jag själv inte hamnat bland droger och dricka. Visst jag tycker om att festa, men vet när det är stopp. Har aldrig provat en drog i hela mitt liv, kommer aldrig göra heller! Jag är livrädd för att fastna i nått sånt otäckt. Om andra vill hålla på, så vasg. Men lämna mig utanför! Spelar ingen roll hur många som snackar om att röka på är inte farligt osv, då är alkohol farligare. Disskutera ens inte det med mig, punkt slut!
 
Så jag kommer göra allt för att mitt barn ska få en så bra uppväxt som möjligt, utan droger och alkohol. Inga ciggaretter heller. Jag har haft en bra uppväxt med mamma, hon gjorde allt för oss. Men saknade ändå en pappa och gör fortfarande. Oftast är det ju faktiskt männen som tar avstånd från sina barn, inte alltid. Men oftast! Det är ju så mamma är bäst!
 
 
 
Till top