Frustration.
Jag skulle bara vilja åka ut i skogen och skrika rakt ut jätte högt, bara få ur min frustration som har samlats inom mig. Hatar att vara arg, men man kan ju inte råför när man blir arg. Det bara kryper i mig och jag vill verkligen skrika rätt ut. Men det kan jag ju inte göra! Har en underbar son så jag måste ju föregå med gott exempel. Hoppas han bara inte får mitt humör, då blir det inte lätt för mig när han växer upp. Hans pappa behöver ju inte oroa sig, för han jobbar ju 10 tim per dag. Så kan det va! Men man vänjer sig, stark kvinna reder sig själv. Om man klarar av att föda barn, så klarar man allt känns det som...
Detta året har varit det bästa, finns mycket negativt också. Men denna gången vinner det positiva! Va med i Lyxfällan och fixade min ekonomi som kunde slutat illa. Tog ÄNTLIGEN mitt körkort, om jag inte varit med i lyxfällan hade jag nog aldrig tagit det. Det bästa av allt, min lilla prins kom till världen. Det finaste jag har skapat eller vi, det krävs ju två! Iaf i dom flesta fallen haha.
Min kära mor har ju åkt till Turkiet nu i 2 veckor, känns konstigt att jag inte skulle åka detta året. Men fanns ju en anledning till att inte åka. Dom har haft 50 grader i 2 dagar, helt sjukt! Men så är det där i agusti.
Så jag har Atrejo på heltid nu, utan nån hjälp. Det är bökigt kan jag säga, barn och hund när man är själv å bor i stan. Är inte att rekommendera, puhh. Så får jag dåligt samvete för jag inte kan ge Atrejo lika mycket uppmärksamhet längre. Han märker ju det också och är svartsjuk, bara blänger på mig. Men kan inte göra så mycket åt det. Han får vänja sig helt enkelt.
Nu ska jag gå och lägga mig innan det är dags att vakna igen för matning.
God natt!
